Jag har inga förväntningar. Jag vet hur det brukar gå till.
Men det här året börjar då jävligt bra åtminstone.
Om jag orkar gå igenom detta kommer jag vara så stolt över mig själv om några år när allt är läkt.
Sömnen har då blivit bättre, tack vare sömnmedicin. Äntligen. Jag hoppas på att slippa de till slut.
En tjej sa till mig att hon tyckte det verkade som att jag inte försökte tillräckligt. Jag vet inte hur jag ska kunna försöka mer än vad jag gör. Jag blir så arg!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag e oxå stolt över dig!
puss och kram / pappsen
Tack! Puss och kram.
mm och jag är det svarta fåret!
Skicka en kommentar